tumbamedia

Om vi inte hade kunnat prata med varandra hade i och för sig kanske inte samma klasskillnader funnits, men det är svårt att veta. Jag tror att de fysiskt starka hade styrt och de svagare antagligen bara hade fått lyda. Kanske hade det blivit en primitiv diktatur? Om inte ord hade funnits, hur hade jag då kunnat skriva detta och faktiskt påverka dig som läser? I dagens samhälle är orden ett av våra viktigaste vapen, eftersom alla ord har en betydelse och ord kan påverka mer än vad man tror. Ord kan både skada, läka, manipulera och frambringa glädje. Allt handlar om hur mottagaren uppfattar det som sägs och i vilket sammanhang man uttrycker sig.

Det är så lätt att tolka saker fel, om de sägs på fel sätt. En sak vi människor är dåliga på är att ta åt oss när någon säger något snällt till oss. Istället lägger vi för mycket vikt på det negativa vi får höra. Det är en av ordens sämre egenskaper, att ett elakt ord kan göra så mycket skada. En annan nackdel är att i vissa sammanhang är ord faktiskt bara ord, det är svårt att veta när man ska ta något som någon säger seriöst. För ibland kan man säga saker utan att tänka sig för. Det blir ord utan mening eller känsla bakom och de orden har egentligen ingen betydelse. Men om personen som man säger det till uppfattar det fel så skapar det lätt missförstånd. Ibland kan man även säga en sak och göra en annan, då kanske man inte heller menar riktigt det man säger, eftersom ord och handling kolliderar.

Samtidigt kan ord i många fall göra så mycket gott. Ord kan bringa hopp till andra människor, ord kan lysa upp en hel dag eller få en att skratta tills man får ont i magen. Ord kan till och med rädda liv i vissa sammanhang. Om en soldat är ute i ett krig och har tappat allt hopp, kan ett brev från någon där hemma ge honom kraft att fortsätta. Om en flicka som blivit mobbad och utsatt för elaka kommentarer i hela sitt liv får höra ett snällt ord från någon, kan det ge henne hopp. Vi människor kan sprida så mycket glädje med ord, bara vi använder dem på rätt sätt. För att lyfta varandra istället för att sänka, att säga snälla saker som får andra att må bra. Det är lättare att påpeka när någon gör fel än när någon gör rätt och det beteende kan man alltid försöka ändra på.

Någonting som vi verkligen borde tänka på är att inte slita ut orden. Vissa ord, som förut kanske hade en speciell betydelse för oss har blivit så överanvända att de devalveras. Att säga ”jag älskar dig” för många gånger till någon, utan att kanske mena det helt gör att de orden förlorar betydelse. Det är aldrig något bra, eftersom ord är skapade just för att ha betydelse. Alla ord betyder någonting, så är det bara. Men vi kan inte missbruka orden så att de tappar sin styrka. Vi får inte förstöra för oss själva och överanvända starka ord.

Artisten Chris Medina har skrivit en låt som heter ”What are words”, som antyder till ords betydelse och värden. Refrängen går så här: ”What are words if you really don't mean them when you say them. What are words if they're only for good times then they don't. When it's love yeah, you say them out loud those words, they never go away. They live on, even when we're gone”

Utan ord skulle vi inte kunna diskutera, dela tankar, åsikter och känslor med varandra på samma sätt som idag. Jag tror att jag skulle bli galen om jag inte kunde samtala med mina vänner om vad jag tycker och jag tror att alla har ett behov av det. Kanske är det ett skapat behov, som har vuxit fram tillsammans med språket. Men trots att ord kan skapa mycket negativt, så väger allt det positiva upp. Jag är säker på att vi människor inte skulle klara oss utan orden, det är trots allt vi som skapat dem.

Saga Aginger

Jag hade tänkt skriva en krönika om hur ord kan styra folket – det kändes intressant i förmiddags. Det gör det inte nu. Inte efter tragedin som inträffade på eftermiddagen den 7 september 2011.

Foto: Britt-Mari Olsson

Det finns inga ord för hur tragiskt detta är. KHL (Kontinental Hockey League, ryska ligan)-laget Lokomotiv Yaroslavl var på väg till deras första tävlingsmatch för säsongen när deras plan kraschade efter starten från Yaroslavls flygplats. Med på planet fanns hela den uttagna spelartruppen i A-laget plus några juniorspelare. När jag skriver detta rapporterar media om att två personer av totalt 46 kan ha överlevt kraschen.

Men varför berör detta oss svenskar så mycket? Jo, vår landslagsmålvakt Stefan Liv fanns med ombord. Under eftermiddagen bekräftade också den svenska ambassaden i Moskva att Liv omkommit i kraschen.

Hela hockeyvärlden stannade upp för en stund. Ingen kunde, och kan inte ännu beskriva med ord hur fruktansvärt det som skedde var. KHL spelade en match i sin premiäromgång under tiden planet havererade, och efter 13 minuter i den första perioden valde man att avbryta matchen helt efter det som hade skett.

Man hedrade också de drabbade genom en tyst minut i arenan. Och jag tycker att tystnad är ett slags ord. När de befintliga orden inte räcker till använder man tystnaden och låter den tala istället.

Nu tänker jag på Stefan Livs familj, hans fru och småbarn. Hur ska barnen ta in att deras pappa aldrig mer kommer tillbaka? Hur ska någon kunna förklara det för dem? Det går inte. Orden räcker inte till.

När Stefan spelade i Sverige så var han i Jönköping och HV71. Han var HV71 själv påstår vissa. Under torsdagskvällen samlades supportrar till HV utanför arenan i Jönköping för att lägga ut blommor och tända ljus för att hedra Stefan. Ingen där behövde säga någonting, det var inte nödvändigt.

Ibland finns det inte ord att använda – och ibland behöver man inte använda dem alls.

Daniel H

Du är ute alldeles ensam. Det är mörkt. Du har precis förlorat ditt hem och ditt jobb. Familjen lämnade dig för en månad sedan. Du har inga pengar och ingenstans att ta vägen. ”Det kommer att gå bra, oroa dig inte” hör du din mammas röst säga inom dig. Du går runt kvarteret ett tag, hittar en parkbänk, lägger dig ner och sluter ögonlocken…

Du vaknar upp. Är någonting annorlunda? Har någonting blivit bättre? Nej! Du lever fortfarande i samma skitna liv som i den föregående dagen. Vad ska du göra?

Förändring kräver också fysiskt agerande. Inte bara att man ignorerar allt och alla och sedan tror att allting kommer att ordna sig av sig självt. Folk på gatan blir inte rika för att de går runt och tigger pengar från folk. Det spelar ingen roll hur länga de än gör det. Det är inte många gånger saker blir bättre om du verkligen inte tar tag i problemen själv och bara lever i illusionen att allting kommer att bli bra tillslut, utan att egentligen göra något.

Vi säger att du är en fotbollsmålvakt. Kommer din prestation under fotbollsmatchen sluta annorlunda bara för att din tränare säger att han eller hon tror på dig träningen innan? Jämför det med om du skulle intala dig själv att ”Fan, nu ska jag göra allt jag kan för att stoppa bollarna från att komma in i mål” vilket ger dig det sista initiativ-orken att köra slut på dig själv vilket gör dig till en bättre målvakt. Ibland räcker bara inte orden till.

Niklas Johansson

Ord används alldeles för vårdslöst. De användas ofta i onödan och utan att man har tänkt sig för. Och det har resulterat i att orden har mist sin betydelse och minskat sin kraft att kunna påverka. Vi har under de senaste åren slutat att tänka på vad orden faktiskt betyder, vi använder dom bara när vi behöver dom utan att tänka mer på det. Och det tycker jag är synd för det har lett till att vi har börjat använda orden mer slarvigt utan att inse vad det är vi säger till folk. Hur många har inte ungdomar som jag själv blivit sura när de har sagt ”Ofta!?” till sina föräldrar var på föräldrarna har börjat förklara ”Nej, det händer faktiskt inte alls ofta”, för det var ju inte alls det du menade, även om det var det du sa. För man tänker inte på vad orden egentligen betyder, det är bara så man säger. Det har i alla fall jag gjort flera gånger.

Jag tycker att orden har bleknat med åren. Det är ingen som tänker på vad det är som sägs längre, ingen tänker på vad det är för budskap som ligger bakom, man lyssnar men man hör inte. Det är lätt att bara sitta och höra på en låt, men om man faktiskt lyssnar på texten och förstår vad låten vill förmedla blir den oftast väldigt mycket bättre. Det är samma sak när man pratar med en person, man kan bara sitta och lyssna utan att bry sig om vad som sägs, men om man verkligen tar in vad personen vill säga så kan man oftast lära sig något av det.

Jag försöker nu inte få er att sitta och göra en djup analys över vad den ni pratar med egentligen säger och menar. Jag menar bara att vi kanske ska försöka att få tillbaka lite av ordens betydelse igen. Att vi ska börja med att bara säga sådant som verkligen menar, det kanske inte är det lättaste i t.ex. ett bråk, men om du häver ur dig en massa saker som du egentligen inte menar så kommer du garanterat att ångra det i efterhand.

Så jag ber dig, tänk innan du talar

Tessa McCabe

Ord hit och ord dit. Det snackas mycket om hur mycket ord kan skada respektive hela men jag tror ord i sig är helt orelevant och oerhört överskattade.

Ord sägs ha oerhörda krafter som kan användas på massor av sätt beroende på hur du vill utnyttja dem. Det tror jag absolut inte! Självklart så kan ord skada och även hela i vissa fall men det är vem och hur personen som säger ordet utrycker sig som spelar någon roll och inte ordet i sig. Ett perfekt exempel på hur samma ord kan påverka på olika sätt är att om någon skulle vara lite kraftig och någon smalare kallar denna person för tjockis så är sannolikheten att personen skulle ta illa upp mycket större än om någon som var lika eller kraftigare skulle säga det.

Ett annat exempel på detta är ras- och bakgrunds relaterade ord. Jag har själv etniskbakgrund och om någon med en annan etnisk bakgrund skulle förolämpa min skulle jag ta illa upp men om någon med samma etniska bakgrund  skulle säga något liknande så skulle det bli mer som ett skämt och inte få fram samma reaktion i mig.

Orden låter annorlunda kommande från främliga läppar. Det är det jag försöker få solk att förstå. Om vi lär oss mer av varandra och tar och ger lite så kommer det sårande/skadande orden inte ha samma effekt längre och jag tror till och med att det kan hjälpa oss med många problem som vi har i världen idag.

”Men man kan ju använda ord för att läka” säger många. Det håller jag inte heller med om. Återigen så kan ord absolut bidra till läkande/helande men att det är ordets förtjänst är skit snack. Om någon slår dig och sen säger förlåt och ber om ursäkt så spelar det ibland ingen roll hur ofta dem säger det om du själv inte känner att det är rätt att förlåta. Om personen inte ber dig rätt, använder rätt kroppsspråk eller om det bara inte är en person du litar på så spelar det ingen roll vad dem säger egentligen.

Ord kan självklart bidra till både förolämpningar och förlåtanden men att det är ordet i sig som har sin egen glans eller sting är helt fel. Det kan låta konstigt men det är så det är. Jag säger det återigen. Allt vi kan göra är att lära oss av varandra och om varandra så att vi inte behöver använda dessa förolämpande ord i första han för då kommer vi heller inte behöva använda några helande ord eftersom ingen skada skett.

Leonard Mourady

Om vi bortser från alla små barn så tror jag inte att det finns en enda människa på hela Jorden som aldrig har ångrat något den har sagt, eller aldrig tänkt något i stil med ”Det var riktigt korkat av mig att säga sådär”. För visst är det ett ganska vanligt fenomen? Att man öppnar gapet innan man tänker, menar jag.

Själv händer det mig titt som tätt att det hoppar ut en ful groda eller två ur munnen på mig innan jag riktigt hinner tänka efter vilka konsekvenserna kommer att bli. Och tyvärr så är det ju oftast de man älskar mest som faller offer för de där rackarns grodorna.

Jag är ganska säker på att du åtminstone någon gång i livet har upplevt den där känslan av frustration och irritation som kommer smygandes i samma veva som man klampar in i hallen och slänger igen ytterdörren bakom sig efter en lång och krävande skoldag. Fysikprovet man hade stenkoll på gick åt skogen och man stressade till bussen som en galning helt i onödan eftersom att den ändå var 15 minuter sen. Man kommer hem trött och utsliten, och ingenting känns mer lockande än att få slänga sig på soffan och sova ända tills nästa morgon och gärna ännu längre. Och då plötsligt händer det! Det som får den där lilla, ynkliga gnistan inom en att växa och sedan tändas. Mamma kommer hem från affären med helt fel yoghurt i matkassen än den man bad om, och hon förklarar dessutom att hon absolut inte hinner tvätta den där snygga tröjan man hade planerat att ha på sig dagen efter. Grodorna kommer som från ingenstans. Orden börjar liksom flyga hej vilt ur munnen på en innan man hinner tänka en vettig tanke. Och fast man vet att ord både kan såra och missuppfattas rejält så hejdar man dem inte från att ploppa ut.

Själv vet man ju att man egentligen inte alls menar vad man säger när man låter de där fula och otrevliga, i vissa fall t.o.m. elaka, orden flyga ut ur munnen på det där sättet. Men hur ska den stackars sate som precis fått orden kastade över sig kunna veta det? Det är där det stora problemet tar sin plats i bilden. En person kan ju faktiskt inte se in i en annan människas hjärna för att se vad som rör sig där inne, och för att upptäcka att man faktiskt inte menade det man sa? Nej, tyvärr så fungerar inte våra sinnen på det sättet, även om det skulle förebygga en hel del onödiga konflikter och missuppfattningar. Så för att rätta till det hela och få den där oskyldiga stackaren att förstå att man faktiskt ångrar sig förskräckligt mycket, samtidigt som man känner sig extremt dum och illa till mods, så måste man helt enkelt förklara sig. Detta görs även det med ord, men med betydligt mer meningsfulla ord än de man sist använde sig av. 

För att knyta ihop detta så vill jag bara säga att det allra bästa vore om ord inte kunde flyga och om fula grodor inte fanns. Då skulle dagens små barn, som ännu inte har särskilt stor koll på vad ånger och allt detta innebär, förhoppningsvis slippa haka på denna trend med att använda ord och tanke i fel ordning. För sagt är sagt, och det är inget man kan ta tillbaka.

Sofia Tarvainen

Tänk dig att du kommer runt hörnet och råkar höra några av dina vänner säga någonting om dig, men att dessa så kallade vänner tystnar så fort de får syn på dig. Dessa vänner låtsas därefter som om ingenting har hänt och börjar diskutera någonting annat.

Kan du helt ärligt säga att du inte kände ett litet sting av smärta? Jag tvivlar på att du kan det.

Alla människor, du, jag, din granne du varken hälsar på eller ser i ögonen, kan ta skada av ord. Vi är alla lika när det kommer till det, vi är olika, vi har olika värderingar, vi har olika bakgrunder, vi är alla sårbara.

Ord kan såra, men tänk på att även brist på ord kan såra.

Du kanske har en vän du umgås jättemycket med på fritiden, men samma vän kanske inte ens hälsar på dig i skolan för att du ses som en ”tönt” där.

Du kan låtsas som om det är okej, men du blir ändå sårad av det.

Skitsnacket då? Är det bara ord?

Visst, man kan försvara sig själv när man får höra vad som sagts om en med

”Äh, det är bara ord. Jag bryr mig inte”

Det är klart du bryr dig!

Det kan vara något så patetiskt som att någon sagt att din tröja är ful.

När det handlar om dig så kommer du absolut att fundera på varför personen tycker att din tröja är ful, även om det inte är din personliga åsikt.

Orden har, trots allt, någon form av betydelse.

Och sen alla dessa politiker, där har vi den värsta syjuntan någonsin.

De snackar så mycket om allt de vill förändra med vårt samhälle och framförallt hur de ska göra för att förändra samhället till det bättre.

Vi köper deras snack och lägger våra röster på dessa personer, som är så oerhört duktiga på att snacka, när det är valdags.

Med deras prat om en bättre framtid för alla, har de manipulerat oss att lägga våra röster på just deras parti.

Alla politiker har talets gåva, om de inte hade haft det skulle de aldrig blivit politiker, partiledare, statsministrar eller även presidenter!

Slutsatsen av politik = Vet du hur du snackar, då lyckas du inom politik.

Det kanske är dumt av mig att påstå att partierna bara snackar, men hur många av oss är det som gör en undersökning för att ta reda på hur ofta det parti vi röstar på verkligen hållit sina löften?

Man säger ju att handlingar väger mer än ord, men jag skulle säga att ord är en handling, för du gör ett medvetet val när du säger/skriver/tecknar ett ord. Det är ingenting som bara kommer, du har format ordet i ditt huvud och sedan sagt det. Även om denna process är snabbare än vad man kanske vill, så har man ändå valt att använda just det ordet istället för det andra ordet som fungerar exakt lika bra. Du kan alltid beskriva en handling med ord. Min åsikt är alltså att dessa två, ord och handlingar, väger lika mycket.

Jag säger inte att man inte kan stå upp mot ord. Jag säger bara att ord är mäktiga.

Ord mot ord, så kommer det alltid att vara.

Står du där utan att svara på tal kommer du ses som den besegrade, tyvärr.

Även om vi inte kan förändras på det planet, så kan vi ändå tänka oss för innan vi säger någonting.

Och ja, jag har absolut delade åsikter om detta ämne, men det enda jag kan komma fram till med säkerhet är att ord är en handling.

Madeleine Ring

Jag tror att alla någon gång har råkat släppa ut något ord eller mening någon gång som inte alls var meningen att den skulle komma ut. Vad ska man göra då? Be om ursäkt för att man var slapp i mun eller bara låta orden sugas in av åhörarna? Det är något jag alltid har svårt med, veta vad som skulle vara det rätta att göra. Det är ju så svårt att veta hur ens ord uppfattas av andra.

Alla bör tänka sig för innan man säger något för vi alla har fått erfarna ord som faktiskt har sårat. Men, varför sårar ord så mycket? Borde inte våra handlingar i livet betyda mer en ett par värdelösa ord? Vi behöver ord för att kommunicera men när det kommer till relationer, vänskapliga eller kärlek, då borde våra handlingar betyda så mycket mer.

”What are words if we really don’t mean them when we say them?” – Chris Medina, What Are Words.

Chris Medina skrev den här låten till sin fru efter att hon vart med i en bilolycka och fått en hjärnskada. Han vill verkligen visa för henne och andra att hans ord om att aldrig lämna henne inte bara var ord och det tänker han nu bevisa genom sin handling. Jag tror i alla fall inte att han använder bara ord för att visa henne att han fortfarande står vid hennes sida.

Försök nästa gång du råkar säga något du inte tänkte säga att visa vad du menar i dina handlingar. Du bestämmer själv hur men visa vad du tycker och tänker.

Våra ord är starka. Våra ord är våra. Våra ord kommer alltid att såra.

Mathilda Theorén

Människans viktigaste kommunikations medel är ord. Ord som formas till meningar och med känsla och tanke framförs. Det är så vi kommunicerar. Det är så vi påverkar andra människor och det är så vi uttrycker oss. Det är när man ser orden som vår främsta källa som man inser hur stor makt de bär på. De kan få oss att känna på olika sätt. Inte själva ordet utan en kombination av ord och framförande. Glädje, sorg eller till och med panik är bara en del av de starka känslorna som ord kan påverka.

Att ord bär på en stor makt tro jag många kan hålla med om. När jag tänker på makt kopplar jag det automatiskt till tunga ämnen som politik, krig och media, men också högt uppsatta personer. I detta sammanhang stämmer det, för inom vilka andra ämnen har ord lika stor betydelse än inom dessa? Det är genom ord politiker förmedlar sina åsikter till befolkningen, samma sak med krig. För det är genom ord befälhavaren styr och ger hopp till sina soldater, och media, behöver jag ens nämna hur stor betydelse ord har där?

Men hur mycket makt har orden i din vardag? Värdesätter vi de lika mycket eller slänger vi bara ur oss saker som känns rätt i ögonblicket? För ärligt talat, hur ofta tänker och överväger man egentligen vad man ska säga? Oavsett om man gör det eller ej så tycker jag att man kan jämföra ordens makt i vardagen med de större ämnena jag tog upp tidigare. Som till exempel hur en lärares ord har betydelse för eleverna på samma sätt som stora ledare har. För man lyssnar på läraren och tar in informationen, på samma sätt blir ledare besvarade. Eller t.ex. hur politiker jobbar med känslor för att nå fram till mottagaren, för att påverka och för att få dem att dela deras synpunkter. På samma sätt som i en vanlig konversation mellan två människor. Den enda självklara skillnaden skulle jag säga är antalet människor som man talar och förmedlar sina ord till. Fast det minskar inte betydelsen i dina ord, de kan påverka lika starkt som om de kom från vilken annan mun som helt. Oavsett yrke och oavsett antalet lyssnare. Jag skulle vilja säga att även vi har en viss makt på grund av orden, eller ett visst ansvar kanske passar bättre. Vi har förmågan att påverka andra med våra ord. På gott eller ont. Så att påstå att våra ord inte skulle ha samma makt kan jag inte hålla med om.

Vi bli konstant utsatta för mängder av ord i alla former. Media är ett medel som vi utsätts av dagligen, som fulständigt öser på oss en massa ord, och utan att vi vet om det tar hjärnan in allt vi ser och hör. Just media står för stor del av manipulationen som försiggår med hjälp av ord. Om vi nu ska ta media som ett stort exempel och jämföra med en vardaglig situation skulle jag ta konversationen alla någon gång har haft med sina föräldrar. Media använder ord för att få sin vilja igenom. För att manipulera. På liknande sätt manipulerar ungdomar sina föräldrar. Genom att slöja sanningen berättar de och media bara det nödvändigaste. Det är ett sätt att använda orden på ett mycket användbart sätt. Ingen skada sked, bara lite manipulering med hjälp av ordets makt.

Så att säga att ord inte har någon makt över oss vore att ljuga. Ordets makt kommer alltid och har alltid varit vårt största och främsta medel.

Sofia Gyllvik

Ord kan skada mer än du tror. Så använd orden väl när du pratar med andra. Det kan vara lätt att fokusera på det negativa och säga onödiga saker. Om du hör att någon har gjort något, varför sprida det vidare? Rykten är värdelöst. Rykten är något som inte borde finnas. Rykten är inte bra på något vis! Ingen mår bättre utav cirkulerande strunt prat. Som antagligen inte ens stämmer. Jag tror dock att det är vanligt att de förekommer, i skolan tillexempel.

Mobbning behöver inte vara våld. Jag tror att verbalmobbing kan förstöra en människa ungefär lika mycket som fysiskmobbing. Därför att ord kan förstöra en persons självkänsla ganska snabbt. Om man dessutom redan innan har ett halv dåligt självförtroende. Om man alltid får höra hur tråkig man är, hur dålig man är och att man är värdelös. Då tror jag att man efter att tag mår mycket dåligt utav det. Tar åt sig och tänker destruktiva tankar om sig själv. Men att ord kan skada kan sen också stärka en person. Om man kommer ur den negativa spiralen, får hjälp att vänner eller liknande, så kan man ha blivit en starkare människa. Som inte tar åt sig utav glåpord och kan stå upp för sig själv.

Att höra taskiga kommentarer, spydigheter, är aldrig kul. Visst, man kan ta åt sig mer eller mindre. Men hur som helst så det finns människor som alltid ska klanka ner på andra. De kan inte må så bra själva. För anledningen till att säga elaka saker, sprida rykten, måste väl vara att få andra att må dåligt? Varför skulle man vilja att andra mår dåligt om man mår bra i sig själv?

När jag spelade handboll med en person som alltid sa till oss andra i laget att vi passade bollen fel eller inte kämpade tillräckligt på matcher. Hon kunde säga saker som: ”Skjut inte när du inte gör mål, jag ska skjuta”.
Det slutade med att hon drog ner hela laget. Det blev dålig stämning på planen oss emellan när man fick höra sådant. Och det var sällan någon vågade dra iväg skott mot mål. Utan passade tjejen som skrek efter bollen. När hon sedan övervägde att byta lag så var laget på botten. Men när vi inte hade kvar tjejen som gnällde på oss blev de bättre stämning. Vi började peppa varandra och hade kul på matcherna. Denna tjej som bytte lag, är en grym handbollsspelare. Hon spelar i ett annat lag nu och är en riktig talang. Jag tror att hon inte riktigt kände sig bekväm i vårt lag och kände sig osäker på sig själv. Hittade fel på andra, istället för att ta i tu med sig själv.

Vi borde inse att istället för att koncentrera sig på de negativa, så kan vi fokusera på det positiva. Använd ord för att glädja andra istället för att slösa tiden med att häva ur dig onödiga kommentarer.  Och inse att om man mår dåligt, är det ingen vidare lösning att försöka att få andra att må dåligt. Prova att ge komplimanger istället, de mår både du och andra bättre utav!

Nelly Dahlström

Detta utryck är helt falskt. Till och börja med så finns det ingen själ. Men även om det nu finns en själ, som jag säger nu helt av argumentets skull, så hur kan orden hela ”själen”? Man måste först veta vad definitionen på ”själ” är. Antagligen så menar man sinnet (eller hälsan?) vem vet? Antagligen så menar man sinnet. För både ord och sinnet är mentalt, och inte fysiskt som hälsan. Och på tal om det, orden som vi hör tas upp av våra nerver i hjärnan. Så om vi nu hade en själ så skulle det ändå bli rent av omöjligt för orden att läka själen, för de ”når” helt enkelt inte dit.
Så vi plockar bort själen ut ur bilden och byter ut det ordet mot sinnet för att komma till argumentet.

Orden läker sinnet, så borde det heta från första början.

Jag tror att ord är vårt bästa vapen.
De första man gör i en konflikt, är att säga exakt det som landar på tungan , en försvars mekanism.
Du kan omvandla orden, du kan böja dem och forma dem precis som du vill du kan få dom att låta hemska, du kan såra med dem och du kan hela med dem.
Med en enda mening kan du tappa lusten att leva.
För om du låter orden beröra på det planet där din dåliga självkänsla tror på lögnerna som kastas ut den andres mun, är man förlorad i argumentationen.

Men det kan vara lika svårt att tro på den vackraste av meningar, för att du än en gång låter den dåliga självkänslan ta över, och du tänker, nej, jag är inte älskad, jag är inte bra, jag suger. Om du tänker så om dig själv, varför ska inte andra människor tänka så om dig, vem hindrar dom? Ja, inte du iallafall.

För om du tror på lögnerna som är menade att såra dig är det klart att motparten har gjort sitt med orden, de var meningen att skada och såra dig och om du låter orden ha den effekten, vinner motparten makten över ditt hela jag. För att du valde att tro på lögnen.

Men om du istället vet vad saningen är och inte låter ordens effekt beröra dig,
är ord bara ord, bara tomma och fula bokstäver.
Och helt plötsligt har vårt bästa vapen förlorat sin använnding, eftersom att motståndaren nu vet hur man ska försvara sig mot betydelsen av de tomma orden.

Nicole Gjorgjeski

Har ni tänkt på alla de ord som kommer ut ur folks munnar men som inte betyder något? Vi säger orden utav artighet. För att vi lärde oss som barn att det är så man måste säga annars gör man fel. Är det verkligen fel att säga saker som man verkligen menar dem? Visst är det bra att vara artig men ska det gå så långt att det blir falskt?

”Förlåt” och ”Tack” är två av de vanligaste orden vi bara slänger ur oss, om man går in i någon på stan eller när man får kvittot av kassörskan. Känner man sig tacksam då? Vill man bli förlåten?

Det finns också artiga fraser som vi har använt tills de tappat sin mening. Man träffar en gammal kompis eller klasskamrat på bussen. Egentligen har man inte alls någon lust att prata och det slutar med att man bara säger saker som sitter inne i ryggmärgen. Saker som ”Vad roligt att träffa dig!”

Det finns många andra situationer då man säger det man lärt sig och som förväntas. Om man är några stycken som ska träffas till exempel så hälsar man och ställer den obligatoriska frågan: ”Hur mår du?” Oftast väntar man inte ens på svaret utan vänder sig direkt till nästa person. Inte för att svaret skulle ha varit speciellt innehållsrikt, åtminstone inte mitt. Jag skulle automatiskt ha svarat bra. Vare sig det var sant eller inte. Lite som en inprogrammerad robot.

Det jag undrar är hur det har blivit så här? Kanske är det för att vi inte vågar vara dem vi är utan gömmer oss bakom artigheten. Eller är det så enkelt att vi har blivit för självupptagna för att bry oss om människorna runt omkring oss? Om ingen lyssnar på det vi säger blir ordens mening ännu mindre. Vad finns det för poäng med att ens prata med varandra när det man säger inte har någon betydelse?

Sara Johansson

”Hej snygging, tack för senast, hör av dig när du har tid. Puss”

Så där ser de flesta människors sms ut. Man skriver de sötaste orden man kommer på till den finaste personen man vet, den personen som man verkligen känner något för.

Frågan är om ett ord som puss, snygging, sötnos och älskling betyder något? Kan man skriva puss i ord och hoppas på att personen på andra sidan telefonen som får sms:et tar det som en ”riktig puss” eller är det bara ett meningslöst litet fjuttigt ord som inte betyder någonting förrän det bevisas med handling i ett verkligt möte?

Orsaken till att jag tar upp detta är för att jag många gånger har tänkt på hur man formulerar sig när man skriver sms. En puss är bara ett ord, en puss blir en puss när du står öga mot öga med den du älskar.

Hand i hand går vi längst den mörka stigen på väg hemåt efter bion och pratar om allt mellan himmel och jord, väl hemma utanför porten blir vi ståendes, efter vad som känns som en evighets väntan möts våra läppar äntligen i en underbar kyss en sådan kyss som man aldrig kommer att glömma.

När det plingar till i telefonen och vi får dessa söta ord på skärmen så blir man otroligt glad, men jag kan erkänna att jag många gånger har tänkt på vad de orden egentligen betyder. Hur ska jag tolka det? Alla ord som vi hör eller säger tolkar vi utifrån personen som vi pratar med och dess kroppsspråk utan att tänka på det. Men när det kommer till sms så har man faktiskt inte en aning hur det ska tas.  Som jag nämnde tidigare, är det så att orden betyder något eller är det bara strunt? Hur ska man veta?

Kanske är det så att orden som vi får på sms inte går att tolka, utan att vi behöver höra orden och tolka kroppsspråket för att kunna förstå vad det egentligen handlar om. Jag har uppfattningen om att de söta orden vi får på sms inte har den betydelse man vill att dem ska ha, men man blir en då lycklig och hoppas på något sätt att den dagen man träffas så ska de söta orden i sms:en visas på riktigt.

Amanda Carsfeldt.

En kväll frågade min pappa: ”Vad är det för fel på islam, vad är det egentligen som skrämmer människor?” Varpå jag direkt svarade extremism, utomstående ser bara det negativa. Men sedan insåg jag att så ligger det ju inte till, det är inte bara extremism vi ser, utan det är i många fall enbart extremismen vi tillåts att se. Vi möts av en vinkel. Medias vinkel. Likt en orm som slingrar sig runt världen, väljer media exakt vad de vill säga, när de vill säga det och de har oftast helt klart för sig varför de säger det.

Och av den anledningen möts vi oftast enbart av de nyheter som säljer bäst, skandalerna, fusket, hatet, snusket, smutsen, döden och som jag tidigare nämnde extremismen. Vi nås av de negativa nyheterna så pass ofta att vi blivit som förhärdade. Har vi blivit oförmögna till att ifrågasätta det vi läser, ser eller hör? Eller är vi så pass godtrogna att vi alltid tror på medias ord? Kanske är det så att vi inte vet vad vi skall jämföra med?

För vad ska vi jämföra med? Media är ju näst intill vår enda länk till omvärlden. Visserligen kan vi nå människor runt om i världen online idag, men hur många tar sig tid eller har tid att söka upp någon för att få höra deras historia? Enligt min erfarenhet så är det inte många. Så därför lyssnar vi till medias ord, jag säger ”vi” för att jag vet att även jag ofta ser eller hör något som jag inte ifrågasätter, och visst behöver man kanske inte granska alla nyheter till punkt och pricka. Men man måste komma ihåg att de nyheterna som når oss bara berättar om en verklighet. Inte om allas. För det är det som medias ord är, eller ja alla ord är ju verklighetsbeskrivningar överhuvudtaget, men vi måste fråga oss vems verklighet? Det är den frågan jag tror att vi mottagare glömmer att fråga oss själva. Fast hur lätt är det inte att svepas med i de pompösa artiklarna och syniska reportagen? Jag vet själv att jag många gånger svepts med av bara farten, och hur jag sedan insätt att jag inte fått reda på hela sanningen. Jag läste t ex en kort artikel i en av Sveriges största morgontidningar för ett tag sedan där de skrev om att Turkisk militär dödat civila kurder, men p.g.a. att jag sett Turkiska nyhetsinslag där man visat att PKK attackerat turkisk militär för några månader sedan och att Turkiet var ute efter de ansvariga, inte civila, alltså berättade den svenska tidningen bara halva sanningen. Egentligen spelar inte storyn någon roll, utan det visar bara att medias ord är makt, orden vänds och vrids på till det att man nästan har en helt ny story. För det är klart att vi blir upprörda om vi får reda på att militär utan någon egentlig anledning går ut och dödar civila.

Vi måste förstå att allt vi läser inte är sanning, och att orden som florerar omkring oss inte alltid beskriver verkligheten. Jag menar inte att vi ska göra revolt mot alla media hus runt omkring i världen, utan att vi bara måste bli mer källkritiska, både du och jag. Lita inte på orden, för ord kan så vilseledande, och kom ihåg att de ord som inte finns med i en artikel ofta kan berätta delar av den andra halvan av historien. För det finns alltid två sidor i en story, men vi möts oftast bara av den ena.

Lyssna till mediernas ord, men kom ihåg att de kan ha fler än en innerbörd.

Ellinor Türkkan