tumbamedia

Detta utryck är helt falskt. Till och börja med så finns det ingen själ. Men även om det nu finns en själ, som jag säger nu helt av argumentets skull, så hur kan orden hela ”själen”? Man måste först veta vad definitionen på ”själ” är. Antagligen så menar man sinnet (eller hälsan?) vem vet? Antagligen så menar man sinnet. För både ord och sinnet är mentalt, och inte fysiskt som hälsan. Och på tal om det, orden som vi hör tas upp av våra nerver i hjärnan. Så om vi nu hade en själ så skulle det ändå bli rent av omöjligt för orden att läka själen, för de ”når” helt enkelt inte dit.
Så vi plockar bort själen ut ur bilden och byter ut det ordet mot sinnet för att komma till argumentet.

Orden läker sinnet, så borde det heta från första början.

Men att ord läker sinnet är fortfarande falskt. Att ord läker sinnet menas att man inbillar sig något för att må bättre. Det är bara ett temporärt läkande, som lätt kan brista. Att man helt enkelt ljuger för sig själv för att dölja något annat, så som sanningen, för att man tycker att det känns bra, det är den såkallade helningen. Detta är något som konstant upprepar sig i religion, de skiter i bevisen och tror på vad de vill för att det känns bra. Och som Dr House själv säger om den saken "It's not about fun, it's about the truth".
Visst, det lär läka sinnet att ljuga för sig själv för att man ska må bättre. Men, den inbillningen brister väldigt lätt när man kommer för nära sanningen. Vilket gör att man måste inbilla sig själv igen. Tills man blir galet självbedragande.
Man kan nästan säga att när man ljuger för sig själv så sätter man plåster på såren. Men personen som har såren har brist på järn. Vilket gör att personen tillslut fortsätter att blöda även fast plåstret är där.
Plåstret är lögnerna. Såren är sanningen.

Patrik Hjalmarsson